Lissabonfördraget

Lissabonfördraget är ett avtal där EU gjorde vissa ändringar
när det gäller sitt arbete.
I Lissabonfördraget står vad EU kan och inte kan göra
och hur EU-länderna ska arbeta tillsammans.
Alla presidenter och statsministrar i EU undertecknade avtalet
och det började gälla 1 december år 2009.
Sveriges riksdag sa ja till Lissabonfördraget i december år 2008.

Lissabonfördraget säger bland annat att Europaparlamentet får mer
att säga till om när det gäller EU:s pengar och lagar.
Lissabonfördraget säger också att det ska fi nnas en person
som talar för hela EU när det gäller utrikespolitik och säkerhet.
Förut måste alla EU-länderna vara helt överens om vissa frågor
för att ändra på dem.
Men Lissabonfördraget säger att det oft ast räcker
om de fl esta länderna är överens.

En ytterligare förändring kallas för medborgarinitiativ.
Det betyder att en miljon personer i EU
kan be Europeiska kommissionen att skapa ett nytt lagförslag.

Europaparlamentets ordinarie lagstiftningsförfarande,
eller medbeslutande

Ordinarie lagstift ningsförfarande betyder att Europaparlamentet
ska vara med och bestämma om frågor i EU.
Eft er att Lissabonfördraget kom har Europaparlamentet samma ställning
som ministerrådet när EU bestämmer om många frågor,
till exempel om EU:s pengar.

Så här fungerar det ordinarie lagstiftningsförfarandet

Europeiska kommissionen ger ett förslag på en ny lag
till Europaparlamentet och till ministerrådet.
Europaparlamentet läser förslaget och kan föreslå ändringar av förslaget.
Om Europaparlamentet säger ja till hela texten utan att föreslå ändringar
och ministerrådet också säger ja så kan den nya lagen börja gälla.

Om ministerrådet säger nej till Europaparlamentets ändringar
så gör ministerrådet och Europeiska kommissionen ett nytt förslag.
Europaparlamentet läser sedan den nya texten och säger ja eller nej till den.

Men om Europaparlamentet föreslår ändringar igen
så måste Europaparlamentet och ministerrådet arbeta tillsammans
för att göra ett förslag som alla kan säga ja till.
Om de inte kommer överens blir det ingen ny lag.

Europaparlamentets rätt att säga nej

Europaparlamentet har rätt att säga nej i vissa frågor.
Det kan till exempel säga nej till ett nytt land som vill bli medlem i EU.

Så här bestämmer EU om sina pengar

Lissabonfördraget, som började gälla i slutet av år 2009
gav Europaparlamentet mer makt när det gäller EU:s pengar.
Europaparlamentet bestämmer nu för tiden
även om pengar till jordbruk och utrikespolitik.

Europeiska kommissionen föreslår hur EU kan använda sina pengar, sin budget.
Deras förslag går till Europaparlamentets budgetutskott.
Budgetutskottet kan föreslå ändringar.
I oktober månad varje år diskuterar hela Europaparlamentet ändringarna.

Om ministerrådet och Europaparlamentet inte kommer överens om pengarna,
pratar de igen.
I november månad varje år beslutar Europaparlamentet om EU:s pengar.
Om Europaparlamentet inte kan komma överens med ministerrådet
delar man pengarna från året innan i 12 lika delar, en del för varje månad,
fram till att man kan komma överens om en ny budget.

 .